Upprymd
Jag hatar telefonprat, jag gillar mötet. Annars hade jag nog stannat kvar och jobbat med glossiga magasin och gjort 90% av jobbet via telefonen. Men det var aldrig min grej, jag gillar mötet.
Att sitta ner med en människa och kunna läsa alla sublima uttryck, och också kommunicera tyst genom blickar i samförstånd eller iband bara ett flyktigt leende som försvinner lika snabbt som det svepte över läpparna. Små signaler ett telefonsamtal aldrig kan komma i närheten av.
Jag gillar mer mötet så till den grad att 5 minuter i telefon för mig känns mer än tillräckligt.
Men ibland händer det oväntade saker, ibland möter jag någon som har tillräckligt mycket intresssant att säga med lagom söt röst att jag inte kan slita mig.
Pillow talk är bland det mysigaste som finns......
Som inatt exempelvis.
Hej, allt bra?
Precis samma historia upprepade sig inatt. Men, till råga på allt hade jag också "afterworkat" så om jag var trött igår, då är detta något i hästväg.